uppdatering från utkanten av Zürich

Efter drygt fyra veckor hos familjen i Österrike insåg jag att jag inte trivdes. Och jag insåg att det inte berodde på hemlängtan. Jobba några få timmar varje dag men däremot alla dagar i veckan, bo i ett litet rum vägg i vägg med ett slamrande kök, ta emot kommentarer från en mamma som man förväntade sig skulle bemöta en bättre..jag insåg att det inte var min grej. Hoppas de lyckas skaffa sig en bra au pair som kan trivas där för jag önskar verkligen barnen allt gott.


I somras ringde en svensk familj från Schweiz till mig men då tackade jag nej eftersom jag redan hade bestämt att åka till Österrike. Men av nån anledning kom jag att tänka på den familjen ganska mycket, mamman lät så himla trevlig... så jag schnörde iväg ett mail på vinst och förlust och hörde om dom kanske råkade leta ny au pair för tillfället och vad får jag för svar?! Dom hade precis börjat leta en ny au pair så dom tyckte det var skitbra timing! Vad är oddsen? Kändes så klockers. Vilken lättnad.

Så, just nu sitter jag och tar igen mig efter min första dag i Schweiz. Är helt slut, klev upp vid sju och sen har dagen bjudit på massa nya upplevelser och intryck. Familjen är så härlig, föräldrarna är jättetrevliga och barnen är hur goa som helst. Igår när jag kom fick jag sätta mig vid köksbordet och så fick jag svara på barnens alla frågor. Typ vad jag har för favorithobby, hur gammal jag är, min favoritfärg, min andra favoritfärg, min tredje favoritfärg... Jag frågade dom vad deras favorithobbies var och när barnen hade gått och lagt sig smet minstingen på 6 år ut från sitt rum och sa till mig: "jag kom på en till favorithobby som jag glömde säga!" Jag hade kommit till familjen för en timme sen och han tyckte, trots att jag fortfarande typ var en främlig för dom, att det var så viktigt att säga den där sista hobbyn. Gash vilken sockerunge.
Jag trivs.